Hem » 2017

Årsarkiv: 2017

Mitt nyårslöfte 2016: att småprata med främmande människor i offentliga miljöer

Sverige är både ett av världens mest jämlika och mest individualistiska länder på samma gång. Som svensk är jag inte beroende av någon annan för att klara mig. Jag och Staten fixar biffen. Kanske är det i kölvattnet av detta som vi blivit en land av ensamvargar som i nyktert tillstånd inte pratar med andra främmande människor i offentliga miljöer. Man skulle kunna kalla det för ett socialt handikapp.

I mötet med människor från andra länder blir kontrasten bjärt. Framför allt amerikaner (men också stora delar av mellanöstern) är mycket skickliga på det spontana småpratandet med människor i den direkta närheten. Känslorna ligger närmare ytan, här hemma håller vi det mesta inom oss. Här begränsas interaktionen med en främmande människa till stunder då denne tappar sin plånbok eller om vi misstar en kund för ett butiksbiträde. Vi har lyckats skapa ett samhälle där vi misstänker att alla som vill prata med oss antingen är psykiskt störda eller alkoholiserade och detta blir på något sätt en självuppfyllande profetia. Det märkliga är att de flesta jag känner ondgör sig över detta men att det är svårt att bryta mönstret.

Efter några trevande försök i höstas bestämde jag mig för att göra 2016 till året då jag bemästrar konsten att prata med andra främmande människor. Inte bara att ta kontakt men också att vi båda skall uppskatta det. Trixet är att på 1 sekund försäkra den andre parten i samtalet om att jag är helt ofarlig, att vi bara kommer att prata i ett par minuter och att vi aldrig kommer att mötas igen. Att jag inte har något annat syfte med samtalet än att fördriva ett par minuter.

Jag har flera gånger misslyckats men känner att jag mer och mer lärt mig bemästra konsten och att jag nu mycket mer än tidigare provar mig fram och ofta med uppskattande från de flesta jag kommer i kontakt med.

Några exempel av människor jag mötte under våren:

Mannen vid passkontoret på Kungsholmen
Han frågade mig om vilken knapp man skulle trycka på för att få rätt kölapp(det fanns två sorters kölappar). Jag tog tillfället i akt och började fråga om han skulle ut och resa och fick veta att han och hans fru skulle åka till ett område i södra Tyskland som han velat åka till i hela sitt liv. Han var nu ca 75 år gammal och var rädd att han inte många tillfällen kvar. Han hade läst böcker om det här området och även mött en kvinnlig bekant till familjen som kommer därifrån och som hjälpt dem att planera resan men lämpliga mål på vägen. Vi pratade även kort om hans barn och hur han och hans fru träffades. Helt klart en av höjdpunkterna i mina möten.

Mannen med tenorsaxen på tunnelbanan
Jag skulle åka tunnelbana från Slussen till Fridhemsplan och sätter mig framför en herre, också han i 70-årsåldern, med en stor väska som ser ut att innehålla någon typ av musikinstrument. Jag frågar bara: ”Vad spelar du för instrument?”. Han låter mig veta att det rör sig om en tenorsax och att han spelat i nästan 15 år i något som kallas för West Side Big Band och att han är på väg till Odenplan för repetitioner inför en kommande spelning på hotell Birger Jarl som äger rum bara en vecka senare. Det var fint att lyssna till hans berättelser om bandet. Det lät som en viktig del i hans liv.

Den äldre damen i kassan på Ica
En dag när jag köper min lunchmacka på Ica tvärs över gatan från jobbet står en äldre dam med en stor korg med matvaror framför mig i kön och hon ursäktar sig när hon ser att jag bara har en macka och erbjuder sig att låta mig gå före då ”du säkert har mer bråttom än mig” varpå jag svarar att så kort är inte livet att jag inte kan vänta på några matvaror på ett band. Hon skrattar och vi börjar prata medan kassörskan slår in hennes varor. Vi fortsätter prata medan hon packar sina varor och vi skiljs inte åt förrän vi är ute på gatan. Hon hinner berätta om hennes barn som rest upp till Stockholm för att hälsa på för första gången på länge. Hon berättar om sina förväntningar på helgen men också dilemmat om att lägga sig i sina barns liv för mycket.

Tjejen som tävlade i landslaget i Karate
Igår på gymmet, mitt under melodifestivalen, är det bara jag och en tjej där inne. Hon ser väldigt fokuserad ut och verkar alldeles för vältränad för att bara träna på gym. Jag kan inte hålla mig och frågar om hon tränar professionellt och det visar sig att hon tävlar i karatelandslaget och besöker gymmet för kompletterande styrketräning. Hon började träna karate som 9-åring och är nu en av 5 svenskar som representerar oss i internationella sammanhang. Hon hinner också låta mig veta att Karate minsann inte är någon OS-gren trots att både Judo och Taekwondo är det. Hennes säsong är precis över och jag önskar henne lycka till inför nästa år.

Det här är nog det bästa nyårslöftet jag givit mig själv.

Ikväll är det dags

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så bytte jag från iPhone till Android när en kollega på jobbet ville byta sin Samsung Galaxy S7 mot min iPhone 7. Jag har haft den i flera månader nu och kan inte se mig själv gå tillbaka till iPhone för allt i världen. Android är helt öppet och man kan göra otroligt mycket mer än vad man kan göra i instängda och slutna iOS, inget ont om Apple som är ett av världen mest innovativa företag eller dom kanske var det ända till Steve Jobs gick bort vilket jag personligen tycker var en stor förlust för mänskligheten och dom tekniska innovationernas framtid.

Nu känns det ändå som om flera andra företag börjar komma ikapp och kanske redan sprungit om Apple med sina tekniska framsteg och innovationer och ikväll är det äntligen dags för Samsung att presentera sina senaste modeller Galaxy S8 och Galaxy S8 Plus. Mycket har ju redan läck ut till allmänheten framförallt har det kommit många bilder på hur dom slutgiltiga modellerna kommer att se ut. Många gissningar om nya funktioner och innovationer har det spekulerats om friskt i mängder av bloggar och tekniktidningar men ingen kan med säkerhet säga vad som kommer finnas med i dom slutgiltiga modellerna. Men det kommer vi få reda på i kväll när Samsung håller sin release av modellerna. Jag kommer garanterat kolla på hela live streamingen som kommer finna på Samsungs hemsida.

Jag kommer att förbeställa en Samsung Galaxy S8 så fort det finns möjlighet och jag har redan spanat in snygga skal till Samsung Galaxy S8. Det lutar mot ett Spigen skal som jag har haft tidigare både till min iPhone 7 och min Galaxy S7 och på deras hemsida finns det redan upplagt hela sortimentet. Men det finns många andra snygga skal och andra grymma tillbehör redan till båda modellerna av Galaxy S8 hos Bumpy Mobiltillbehör och jag har redan fyllt kundvagnen i deras webbshop för alldeles för mycket pengar så vi får se vad det blir jag slutligen beställer när jag väl har bokat telefonen, du kan se alla deras grymma skal här: https://www.bumpy.se/Samsung-Galaxy-S8-Skal

Idag har jag levt halva mitt liv

Ända sedan jag var liten har jag tänkt att jag kommer att bli 70 år gammal. När jag var 7 år så kändes 70 så avlägset att det inte var någon skillnad på 70, 80 eller 90. Även om jag nu vet att medellivslängden faktiskt är högre och lär öka i takt med vi blir bättre på att ta hand om våra kroppar och att vården bara blir bättre på att hålla oss vid liv så har det där hängt kvar. 70 känns fortfarande som en respektabel ålder.

Jag har inte tänkt så mycket på det där förrän i vintras då jag insåg att min 35-årsdag(som infaller idag) markerar att jag kommit exakt halvvägs. Om det stämmer som jag fått för mig att jag kommer att bli 70 år gammal så håller min tid på att rinna ut. Jag har peakat och håller nu på att beta av min andra halva av livet. Vad gör man med den vetskapen?

Detta skrämmer mig inte nämnvärt utan jag tycker nog tvärtom att det är stimulerande att ställa saker på sin spets. Kanske är det ett sätt att försöka gå händelserna i förväg. Istället för att blunda för det faktum att livet är förgängligt och drabbas av en livskris när man är 45 så försöker jag nysta i detta redan nu. Det är nog rätt att säga att detta inte heller stressar mig. Det är mer en fråga om att redan nu förlika sig med tanken på att man ”snart” skall dö.

Min syn på döden har självfallet präglats av att min syster omkom i tsunamin i Thailand för flera år sedan. Från att ha tänkt att döden ligger 30-40 år bort, något som drabbar äldre människor, så tänker jag nu att den lika gärna kan vara 15 minuter bort. Det har tagit några år att landa i detta men när man ser att döden kan vara så mycket närmare än man tidigare trodde så har det verkligen fått konsekvenser på hur man värderar vardagen. Det är nog rättvist att säga att jag blivit ännu bättre att njuta av dagen. Jag är fortfarande en hopplös drömmare men jag är noga med att inte låta livet bero på dessa drömmar. De blir förhoppningar och fantasier som sätter krydda på tillvaron om de blir verklighet. Det viktiga är vad den här dagen innehåller.

Jag brukar ibland tänka för mig själv att ”det enda jag vet är att idag så lever jag”. Jag har ytterligare en dag att lägga till alla de andra. Vad som händer i morgon vet jag inte, det tar vi då.

Detta är vad jag tänker på när jag fyller 35!

Please consider the environment before crossing the street

Ibland får jag mail från olika personer som i mailsignaturen innehåller uppmaningen: Please consider the environment before printing this email

Det där påståendet retar upp mig varje gång. Vem till att börja med skriver någonsin ut mail om det inte just är nödvändigt? Hela idén med mail är att de är papperslösa. Hela påståendet är anmärkningsvärt okontroversiellt. Alla kan hålla med om det eftersom ingen blir ifrågasatt. Och för de människor som av någon anledning har en vana att skriva ut mail så är miljöpåverkan att skriva ut mail minst sagt minimal.

Detta påstående är inte något annat än greenwashing. Ett uddlöst försök att få det egna företaget, ofta stora företag med en rastlös miljökommité, att se bra ut. Istället för att göra riktiga uppoffringar har någon ägnat tid åt att haka på en ”viral kampanj” som inte har någon som helst betydelse för miljön.

Det skulle nog vara mer effektivt att använda sig av någon av följande uppmaningar:

  • Please consider the environment before buying a new computer. You can probably use this old one for a few more years.
  • Please consider the environment before flying to a conference in a warm exotic conutry. You can probably read about it online instead.

Eller ännu hellre. Gör som min kollega. Han är en väldigt laglydig människa men brukar gå mot rött för att inte bilarna skall behöva stanna i onödan. Han har räknat ut att det är bättre för miljön om man korsar gatan efter eget omdöme istället för att tvinga flera bilar att stå på tomgång i en extra onödig minut.

Så jag vill härmed uppmana alla och envar att börja med denna uppmaning i mailsignaturen istället: ”Please consider the environment before crossing the street.”